Fortfarande krasslig

Så himla typiskt att vara sjuk på sommaren! Speciellt när det för en gång skull är fint väder. Jag ska, trots problem med luftrören, ta en promenad till affären idag. Det är ju inte bra att ligga hela tiden när man är sjuk. Min kompis N föreslog att det kunde vara småbarnsbaciller, o visst, så kan det vara. Men så roligt som jag hade tillsammans med barnen, så gör det faktiskt ingenting att jag blev sjuk. Det är bara det att det känns visset att bli sjuk just på sommaren. Men, å andra sidan så är chansen att jag återhämtar mig snabbt, betydligt mycket större än under hösten eller vintern. Framför allt känner jag att jag trots allt mår otroligt bra psykiskt, o det är trots allt det som är viktigast för min del! Kanske har det att göra med att det är sommar, kanske för att jag får rätt stöd med tanke på min Asberger-problematik, kanske för att depressionen (den kroniska) håller på att klinga av. Jag vet inte vad det beror på. Det är väl inte så mycket att fundera på heller egentligen, utan mest att konstatera att så här är det just nu!! Ja, det är jag glad för naturligtvis!!